13-11-02

Jag har inte fått tummen ur att skriva under den här rubriken under sommaren så ska jag försöka mig på att sammanfatta säsongen 2013 nu.

Allt började kring nyår 2012/13 då jag fick ett PM på ett bilforum från en för mig okänd person som undrade om jag hade tagit någon bild på hans bil på Vallåkraträffen tidigare under året. Jag gick igenom bilderna jag tagit och de två första bilderna var på den här bilen.

Jag har gillat den från första stunden jag såg den då föregående ägare har gjort nästen exakt dom karossmodifieringar jag hade velat göra på "Milou" om jag bara hade haft kunskapen. Plötsligt fick jag syn på texten på bakre sidorutan. Står det "Till salu" tänkte jag? Körde upp bilden i full storlek i PhotoShop och ja, det står "Till salu" och ett mobilnummer. Det hade jag totalt missat nere på Vallåkra! Skickade ett PM mest på skoj till ägaren och frågade om han hade fått sålt den. Det hade han inte!

Det gick som det gick och helt plötsligt var jag ägare till ytterligare en C70! På kvällen fredagen den 8:e februari körde jag försiktigt hem den. Slitna sommardäck och vinterväglag är inte den optimala kombinationen. Sent samma kväll skickade jag in en anmälan till "Bilsport Performance & Custom Motor Show". Redan på måndagseftermiddagen kom ett mail där det stod "Riktigt trevlig C70 du anmält! Den vill juryn gärna ha med." Därmed hade en dröm jag haft ända sedan jag besökte "Elmia" för allra första gången påsken 1985 gått i uppfyllelse!

Ett intensivt arbete med att flytta över ljudbygget från "Milou", som precis hade blivit klart, till den "röda" inleddes. Samtidigt började jag leta efter andra fälgar som bättre fyllde ut de breddade hjulhusen.

All inredning åkte ut....

....och kablar och dämpmattor åkte in.

Jobbet med ljudbygget gick relativt snabbt och smidigt. Det var ju redan designat för bilen och jag "kunde" C70'n så ungefär en månad efter köpet var ljudbygget på plats. Med nästan tre veckor kvar till "Elmia" var det i stort sett bara fälgar och däck som saknades. Skönt att slippa den beryktade "Elmia-stressen" tänkte jag. Jo, tjenare! Torsdagen den 28:e mars skulle bilen rullas in i A-hallen på Elmia i Jönköping. Vid halvnio-tiden på onsdagskvällen släpade jag mig in från garaget. Jag hade feberfrossa men äntligen satt de nya hjulen på plats! Fortfarande med feber och allmänt risig packade jag bilen på torsdagsmorgonen och åkte till Jönköping.

Jag var helt slut och mådde bokstavligen skit men där stod den i montern! Jag hann!!

Tyvärr var jag sjuk i stort sett hela påskhelgen men framåt söndagseftermiddagen började jag må bättre och jag fick i mig lite kycklingwook, och middagen sen på kvällen var något av det godast jag ätit. :)  Jag hade inte förmått mig att äta lagad mat sedan tisdagskvällen på jobbet.

Helgen avslutades med prisutdelning, och döm om min förvåning när jag hör mitt eget namn ropas upp och ser en bild på min bil på storbildsskärmen. Inte nog med att min gamla dröm hade gått i uppfyllelse, bilen fick dessutom pris som en av tio "Runner Up" i A-hallen! Omtumlande!

 

April månad gick medan jag försökte fatta att min "sambo" inte fanns längre. På morgonen dagen efter påskhelgen blev min katt Kisse plötsligt sjuk, så sjuk att jag tvingades att ta det tunga beslutet att låta henne somna in.

Hon kom ofta in till mig i garaget och kollade vad jag gjorde. Här inspekterar hon om jag gör rätt när jag håller på med ljudbygget i "Milou".

 

Tidigt på morgonen den 4 maj åker jag mot huvudstaden. Turbo Performance Club och Bilia Nacka arrangerar en träff och det var kul att se minerna på en del av de andra deltagarna när jag dök upp oanmäld. :)

Efter en trevlig dag i solen åkte jag åter hemåt med ett 2:a pris och ett presentkort i bagaget.

 

Helgen efter bar det iväg igen. Den här gången dock inte lika långt utan till Trollhättan och BRL's Streetmeet. Då jag köpt mina ljudprylar där kändes det självklart att komma och komplettera företags- och sponsorbilarna med en kundbil.

 

I juni åkte jag på två träffar/utställningar. Först bar det av till Charlottenberg och Edaträffen.

Något pris fick jag inte men det spelar ingen roll. Jag hävdar med en dåres envishet att det är den sociala biten som är viktigast. Visst är det kul om man får ett pris med sig hem, men det är i så fall en trevlig bonus.

Sen var det dags för det trevliga Mimermeet uppe i Norberg.

Inte heller den här gången blev det något pris, men jag fick en rolig dag med trevligt sällskap och det är det viktigaste. Miljön på träffplatsen är dessutom ovanlig och rätt häftig.

 

Vi är nu inne i juli och min semester har börjat. I år kom dessutom sommaren på min första semesterdag! De två sista helgerna den här månaden var det utställning igen. Först i Västervik!

I strålande sommarväder parkerades bilarna utanför Biltema-butiken. Jag lyckades knipa åt mig en av platserna precis utanför entrén. Det var en riktigt rolig dag med många besökare, besökare av en lite annan kategori än det normalt sett brukar vara. Oftast är besökaren en person med ett stort, eller i alla fall ganska stort, bilintresse. Den här gången fick vi besök av många med ett mer "normalt" förhållande till bilar. Det var riktigt kul! Jag kommer aldrig att glömma den lille vithårige farbrorn som stod och höll sin fru i handen medan dom tittade på min bil. (Nä, det är inte paret på bilden.) Han berättade om sin hemmatrimmade PV som han hade när han träffade "gumman på midsommardansen" i slutet av 40-talet. Ett underbart minne! Jo, och så fick jag en liten pokal med hem också. Det blev ett 5:e pris den här gången!

Helgen efter var det dags för Midnight Meet i Mölndal söder om Göteborg.

Det var stundtals en lite väl högljudd tillställning och det blev en ganska seg eftermiddag/kväll. Tanken från arrangörens sida var att utställningsbilarnas effektbelysningar skulle komma mer till sin rätt än på en utställning som börjar på morgonen. "Tyvärr" är sommarkvällarna ganska ljusa så när träffen avslutades framåt halvtio på kvällen var det fortfarande så pass ljust att det inte syntes speciellt mycket att det lyser i och under min bil.

 

Vi går nu in i augusti och redan första helgen så är det dags för min "hemmautställning", Stenungsunds Volvoträff. I år hade den flyttat till Bilias anläggning.

Jag fick en annan C70 som granne på ena sidan och det var riktigt roligt att kunna stå och jämföra min bil med en som inte hade några karossmodifieringar. Det är egentligen då först som man ser vilket jobb förra ägaren, Richard, lagt ner på bilen. Träffen började med sol men sen kom en riktigt rejäl regnskur. Det klarnade dock upp igen och på prisutdelningen fick jag en rejäl överraskning. Bilen vann sin klass och fick ett 2:a pris av sponsorn JKR-Lack! Grymt kul!

Helgen efter bar det av till Mantorp och TPC's medlemsdag.

Det här var min sista semesterdag och det blev en kall och regnig dag. Vi blev bara fem som trotsade vädret ställde ut. Fick med mig ännu en pokal hem. Den här gången ett 3:e pris.

En vecka senare bar det av igen. Nu ner till Skåne och Vallåkraträffen.

Även den här dagen blev blöt och kall. Tyvärr gjorde regnet och blåsten att jag tvingades hålla bilen stängd större delen av dagen. Tur att man kan gå och snacka "skit" med trevligt folk. Annars hade det blivit riktigt ordentligt segt. Kändes skönt att sätta sig i bilen och åka hem när tillställningen var över.

Två veckor senare åkte jag norrut, till Dingle och Dingleträffen.

Morgonen bjöd på ett ettrigt duggregn men en stund innan träffen officiellt öppnade klarnade det upp, i alla fall slutade det regna. Efter en riktigt trevlig dag på grusplanen åkte jag hem med ett 2:a pris i klassen. Kul!

 

Säsongen börjar lida mot sitt slut och det drar ihop sig mot sista utställningen. Westcoast Motorshow har återuppstått efter några års dvala, och dessutom flyttat till Trollhättan.

Så här blev montern den här gången. Ganska mycket enklare än förra gången när jag ställde ut V70'n i kubbmontern i bandyhallen i Vänersborg. Det här blev som sagt sista utställningen för i år. Någon pokal blev det inte på "Westcoast" men det blev en väldigt rolig helg ändå.

 

Nu står bilen hemma i garaget och tar igen sig.

Lite planer för vintern finns men vad och hur mycket som skall fixas är inte spikat ännu. Det får framtiden helt enkelt utvisa!